Vad försöker du exakt?

Alltså…jag har fått en ny ”favorit” när det gäller dumma kommentarer från folk. Det här med att ”jag försöker gå ner i vikt” eller ”jag försöker komma igång med träningen” eller ”jag ska försöka boka in en ny massgetid snart”. Men vaddå försöka?! Antingen så gör man något, eller inte. Finns det ett mellanläge?

Svepskäl finns det gott om…men inga snabba genvägar! Det är dig det hänger på och ingen annan. Skyll inte ifrån dig och sluta tänk att du ska ta tag i något ”i nyårslöfte”. Hur många sådana löften har du brutit? Enough said….Just do it!

TRÄNINGSVÄRK

Ja, det känns som att jag blivit överkörd. Och allt är tack vare mina egna klasser 😀 Jäkligt bra klasser måste jag säga…och man kan ju undra varför jag har sån träningsvärk just efter den här veckas klasser (än är veckan inte slut men jag har redan kört 5 klasser) är att jag har bytt upplägg på mina coreklasser+ afroklass. Allt man behöver för träningsvärk är VARIATION och FÖRÄNDRING. Ja, och så ska det vara TUNGT och kännas JOBBIGT. Det ska kännas som att du ger exakt allt! Vare sig det gäller styrketräning eller konditionsträning.

Ta i!

Alltför ofta så ser jag folk (läs kvinnor) som tar fjuttvikter och därför inte kommer någon vart med deras styrketräning. Det är för mycket ”men jag är så svag” ”Jag klarar inte av det”  och bla bla bla. Ursäkter! Våga ta i, våga utmana din kropp, våga bli STARKARE!

Jag börjar lära mig!

Att det ska vara så jävla svårt att lyssna på sin inre röst ibland. På sin kropp. På sin själ….men jag börjar lära mig! Jag blir bättre och bättre på detta. Idag fick JAG massage för första gången på ca 3 veckor. Jag och en kollega försöker byta varje vecka men av olika anledningar så har vi ”vips” glömt bort oss själva i 3 hela veckor. Inte bra. Tanken var ju att jag skulle träna efteråt, jag kände mig ändå pigg idag. Men. Kroppen strejkade. Den sa: ”Ge mig mat nu och gå sedan hem och vila. Vila, det är det jag behöver!”.(Och inte någon jävla hardcore crossfitpass som jag hade tänkt köra för mig själv i gruppträningssalen på gymmet, där jag jobbar. ) Jag har skuldkänslor över att jag inte styrketränat på säkert en månad nu. Men jag har varit delaktig och instruerat 8 klasser i veckan (spinning,afro,core). Förutom mina ca 40 massagekunder/vecka. Så jag har ju inte direkt inte rört på mig, men av någon anledning så räknar jag inte mina egna klasser som träning. Tränar gör man ju för att bli bättre i något….Och ni som följt mig i höst vet ju att jag egentligen har en challenge på gång. Men den är officiellt över. För länge sedan. Snart kommer jag skriva i bloggen om varför, men än så länge så behåller jag den anledningen för mig själv.

Så läser jag det här. Fina Mia Skäringer är sjukskriven p g a att hon jobbat för mycket och glömt bort sig själv. Och jag är livrädd för att få en sådan diagnos som gör att jag blir sjukskriven. Jag skulle känna mig så svag och misslyckad. Inte för att bli sjukskriven utan för att det skulle innebära att jag försummat mig själv. Att jag prioriterat Allt och Alla före Mig. Dit vill jag inte komma. Så därför måste jag vidta vissa åtgärder för att göra min situation bättre. Det finns en hel del att ta tag i, men en Viktig bit som fattas mig är ju min familj och mina vänner som bor för långt bort. Därför har jag i år valt att fira jul och nyår med de som jag inte träffat sedan i somras men som har en stor plats i mitt hjärta. Jag är ingen och kommer aldrig bli en storstadsmänniska. Jag behöver ren luft och närhet till naturen! Men framför allt så behöver jag bli lite omhändertagen och bortskämd, vilket jag alltid blir ”hemma” bland nära och kära.

Nu är det dax för lite nattsömn, men innan dess måste jag snyta ut ett ton med snor som gör att jag bara kan andas genom munnen….Är jag på väg att bli sjuk?

Novemberdepp

Jag kommer inte ihåg om jag NÅGONSIN tyckt att November varit så himla seg som i år. Och då har jag ändå varit utomlands två helger den här månaden! Men kombinationen dålig nattsömn, mörker och kyla gör inte direkt underverk med min kropp eller själ. Jag vill ha det varmt och skönt och ljust. Då mår jag som bäst. Kanske har det något att göra med att jag faktiskt är född i ett ökenområde i norra Chile. Å andra sidan tycker jag att jag borde anpassat mig lite bättre till det nordiska klimatet efter 22 vintrar här i fina Sverige. Nåväl, man får göra det bästa av situationen. Jag försöker hålla humöret uppe men det är inte alltid jag lyckas. Man är inte mer än människa. Har börjat svara folk som frågar hur jag mår att jag är trött och fryser konstant men att det ändå är ok. Haha. Måste man alltid svara ”Det är bra” så att folk mår bättre om de frågar? Våga säg som det är! Sedan kan jag ju tycka att vissa klagar konstant….så jag FÖRSÖKER hålla humöret uppe. Genom att känna efter och bara göra det jag vill. Speciellt nu när jag är så trött och jobbar konstant. Då är det viktigt för mig att umgås med min pojkvän och ta hand om oss. Kanske göra lite extra god mat, sova ut länge på lediga dagar och bara vara. Att bara vara är så UNDERSKATTAT! Men det är MIN favoritsyssla. Och det är vad som får mig att orka med allt jobb. Så fort jag slarvar med detta så blir jag grinig.

Men hörrni nu är det knappt 14 dagar kvar på november och sedan är det december med alla fina ljus och färger och snön och värmen från alla nära och kära. Så nu blir det bara bättre 😀

Här får ni en skön by låt att bli glada till och dansa loss där hemma 🙂

Trött, mätt och glad

Ja, tisdagar tar sannerligen musten ur mig. Folk frågar mig hur jag orkar…Jag vet inte! Jag bara gör det. Men jag inser också att jag inte kan hålla på så här länge till. Inte om jag ska hålla. Så planen är att tänka ut ett sätt som gör att jag kan tjäna bra med pengar utan att slita sönder mig. Det gäller bara att våga!

Har haft 3 grymma grupper idag:

Spinningen på E-lux där alla ger järnet

Afroklassen på FC där folket vågar släppa loss mer och mer för vare gång

Boxklassen på FC där folk ler ju mer ont de får i sina muskler….

Utan era leenden och positiva energi så hade jag DEFINITIVT inte orkat med tisdagarna.

Tusen tack!

En bra helg

Tillbringat helgen i Köpenhamn bland wienerbröd,pölser och Carlsberg. Jag höll mig till wienerbröden 🙂 En fin stad med mycket shopping, fina torg och trevligt folk. Lördagskvällen innehöll god vietnamesisk mat,en alkoholfri drink med passionsfrukt i (mums) och en hel del dans på Sensation White på Parken där ca 40 000 pers var helt klädda i vita kläder och dansade till Housemusik. Vi var lätt de enda där som inte var berusade…Och då är det inte bara alkohol jag pratar om! Fick rejäl ångest när jag kollade mig omkring och såg folk som inte mådde särskilt bra. Det värsta var ändå att folk rökte så himla mycket! Det var svårt att hitta en ”fri zon” så att säga. Det fanns liksom inte. Och fulla människor som röker är riktigt farliga. De ser ju inte var de fimpar eller om de råkar komma nära dina kläder eller hud….Jag FULLKOMLIGT HATAR RÖKNING. Man kommer liksom inte undan det. Alla tycks röka nu för tiden och jag hatar det. För det förpestar mina lungor också. Och om blickar kunde döda så hade vi haft mindre rökare här i världen just nu….Så nu vet ni det. Så här såg jag ut på lördagkvällen:

 

En glad skit

 

Sov för övrigt på den skönaste sängen med det skönaste täcket och de skönaste kuddarna på hotell Kong Frederik i Köpenhamn. Helt lovely!

Om instruktörslivet

Läste precis en liten notis om att många instruktörer ofta har eller har haft ätstörningar. Och det gäller inte bara kvinnor! Detta är inget jag blev direkt överraskad av. Som instruktör ska man vara inspirerande, motiverande, se fräsch ut, kunna bjuda på sig själv, vara flexibel, kunnig, erfaren,energisk etc etc. Inga dåliga krav med andra ord. Men vi gör ändå det vi gillar allra bäst. Och när man gillar/älskar sitt jobb så vill man vara och bli så bra som man bara kan bli/vara. Kruxet är att vi jobbar med våra kroppar och vi visar upp oss inför folk. Vi har ofta tajta kläder, inte pga att vi vill visa upp våra kroppar (vissa kanske njuter av det lite extra mycket dock..), utan för att vissa klasser kräver att man har det, tex spinning (för att man inte vill sitta där med en xl tshirt som gör att den klibbar fast på kroppen av all svett…)eller core så att man kan visa övningarna ordentligt och folk ser hur kroppen jobbar. Och jag vet INGEN som känner sig bekväm med att bilringar sticker ut eller att magen putar eller att bhn skär in i ryggfettet etc. Det folk ofta inte tänker på är att även vi instruktörer måste träna. Våra klasser ”räknas” liksom inte. Och leder man många klasser i veckan så har vi också ett pussel att lägga för att hinna med vår egenträning. Jag kör ju extra styrketräning för att förebygga skador te.x. Jag bryr mig inte om att se deffad ut, jag trivs i min kropp. Men om man får kommentarer som ”men vad smal du blivit!” så börjar man ju fundera lite mer på om man kanske varit lite småfet innan….Men jag tänker som så, att så länge jag trivs med mig själv och min kropp så är det ok. Hänger jag upp mig på något så gör jag något åt saken genom att lägga om min kost (oftast det som är problemet i mitt fall, jag gillar att äta, so kill me..)och även träningen. Det brukar ta några veckor så känner jag mig i form igen. Jag tror på ett sätt att det är lättare för en sådan som mig, som aldrig varit en smal person, att ”ta” några kilon upp eller ner. Är man redan smal så har man säkert mer press på sig att hålla sig liten. Men. Som jag skrivit om här innan så vill jag ALDRIG mer bli fet igen. Jag får inse att jag kommer få gå upp ett visst antal kilon den dagen jag blir gravid, men då ska jag se till att PLANERA för detta genom kost och träning både före, under och efter graviditeten. Jag vägrar låta min kropp förfalla, när jag istället vill vara stark och vältränad den dagen jag ska bli mamma. Och hur gör gravida instruktörer då? Jo, vi får anpassa våra klasser utifrån det vi klarar av helt enkelt. Vissa klasser kanske vi måste avsäga oss, men överlag så har jag hört om instruktörer som kört stepklasser i 8e månaden, eller gympaklasser med hopp och studs höggravida eller spinningklasser etc utan problem. Så allt går! 😀

Vi instruktörer är inga supermänniskor och vi lever verkligen inte som vi lär. Iallafall inte jag. Jag försöker ta hand om mig själv så gott det går, ser till att jag får sova tillräckligt osv. Men ingen är perfekt. Vi har också dåliga dagar, även om vi är otroligt bra på att hålla masken. Vi kör klasser fast vi är sjuka, inte har ätit på hela dagen, är ledsna, förbannade, illamående,trötta etc. Men jag ska säga er att det oftast känns mycket bättre efter att ha mött er. Ni som kommer och ger massor med positiv energi på klasserna! Det är pga ER vi orkar. Så tack, tack till alla som går på klasserna med ett leende på läpparna.

 

You make me smile